De första stapplande stegen

30 Jan

Ja, det är sant. Jag ska ägna en vecka åt att lyssna på en artist jag inte tycker är så värst bra. Varför, undrar du. Så här ligger det till. Jag är av naturen en vetgirig och nyfiken person som fullkomligt älskar att lära mig nya saker. Jag älskar processen där man går från oförstånd till förstånd. Dessutom har jag en speciell förkärlek för denna process när det handlar om musik.

Bruce Springsteen. En ikon, en gud för många, ett geni enligt andra. Sex appeal, energisk livemaskin, en ”good guy”. Men GUD så tråkig hans musik är. Jag ser det inte, och jag har väl i ärlighetens namn inte gett karln en chans. Dock kan jag inte komma ifrån att han har en enorm skara fans, och det stör mig att jag inte ser det de ser. Det är som att de har funnit en fantastisk hemlighet som jag inte fattar än. Jag vill också fatta! Så därför.

Idag har jag mjukstartat så smått. Började med att lyssna på The Essential Bruce Springsteen (ja, jag vet att det är rätt lökigt med samlingsskivor, men någonstans måste man ju börja) på Spotify. Sedan har jag fått en handfull tips från f… (tänkte skriva fina nu, men enligt min storebror så dör det en älva varje gång man benämner en person som fina den eller den. Så jag låter älvan leva den här gången), jag har alltså fått ett gäng tips från hjälpsamma människor på Twitter.

Bland annat den här videon. Jag gillar verkligen det långa inledande pianosolot (är själv gammal pianist, eller ja, pianist och pianist, en gång i tiden var jag ganska okej på piano), gitarrsolot är också trevligt, men sen… Jag är hemskt ledsen, men låten dör liksom när Bruce börjar sjunga. Fint driv i låten, men det händer ju inget. Om någon vet vad grejen är med den här låten får ni gärna berätta det för mig. Är det texten (har inte lyssnat/läst in mig på den biten än)?

 

Så här i början av min vecka med Bruce så verkar det som att mycket av ”grejen” ligger i livemomentet. Drivet. Engagemanget. Det kan göra den tråkigaste musik intressant. För jag är en refrängtjej. Jag gillar när låtar har refränger. Melodier är min grej. Och dynamik! Jag gillar dynamik i musik, känns en låt som ett jämnt flöde så gäspar jag. Tyvärr så blir många låtar med Bruce ett enda stort ”jaha” från min sida.

Men som sagt det är dag ett fortfarande. Jag kan ändra mig. Följ processen på Twitter under hashtaggen #brucevecka

Lyssnar vidare på Live At The Main Point. Läser på Wikipedia. Samlar på mig länkar. Lämnar Bruce för dagen och fortsätter imorgon.

Advertisements

Lämna gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s