Oscarsgalan – minnen från en svunnen tid

2 Mar

I natt går Oscarsgalan av stapeln. Jag kommer inte sitta uppe och titta.

Som nästan-35-åring (som inte riktigt har kvar den där vaka-hela-natten-driften), heltidsarbetande pendlare som går upp 05 på morgonen, mamma till 3,5-åring så är det inte längre aktuellt.

För 4 år sedan vakade jag en sista gång. Gravid och arbetslös med tom almanacka på måndagen. Maken skulle jobba men kunde flexa in lite senare. För man bryter ju inte en tradition.

Jag hade under ett decennium inte missat en enda Oscarsgala. Vakat ensam, med vänner och slutligen med min stora kärlek. Vi vakade tillsammans 2003 första gången. Sen följde vi slaviskt alla galor fram t.o.m. 2010. Aldrig spela in, alltid live.

Jag ville alltid se röda mattan för att komma i stämning. Sedan en aldrig sinande ström av snacks, mat och kaffe. Helst ska man ha sett så många filmer som möjligt i förväg (vilket blev lättare de sista åren).

Jag hejade alltid på Jack Nicholson och Philip Seymour Hoffman (RIP). Billy Crystal var alltid oslagbar som värd (förutom när Hugh Jackman fick göra budget-Oscar – det var lysande).

Aaah, jag kan sakna den här tiden. När man kunde vara uppe en natt utan större problem. När man hade tid att se hur mycket film som helst.

Allt har sin tid. Jag hinner inte längre se filmerna som är nominerade till bästa film under samma år som de varit nominerade. Men jag har stenkoll på alla karaktärer i Tingeling och Bilar.

Och det är väl ändå värt nåt?

Annonser

Lämna gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s