Genomgång av Melodifestivalens finalbidrag 1-3

5 Mar

Jag är väldigt förtjust i Melodifestivalen. Det är mitt fotbolls-VM. Och det blir roligare ju mer man engagerar sig och nördar ner sig. Så nu får ni stå ut med mitt tjat i några dagar. Nu är det dags för Melodifestivalfinalsbonanza!

Dagens blogginlägg ägnas åt en titt på finalens tre första bidrag.

Melodi nummer 1. ”Natural” med Anton Ewald.

”Natural” är inte lika omedelbar som förra årets hit ”Begging”. Om inte Ewald sjungit så surt hade han förmodligen kunnat slå Robin Stjernberg på fingrarna. Årets Ewald-bidrag är ändå rätt snyggt. En soft början, och sen en gradvis uppbyggnad till det schyssta brejket med housepiano och gospelkör. Det är en låt som växer när man lyssnar på studioversionen. En hyfsad poplåt helt enkelt.

Live-versionen ger både plus och minus. Anton ser ju ut som en ung Hollywoodskådis av den gamla skolan och han dansar som en gud. Det är ögongodis på många olika sätt. Men sången. Sången!Det är inte det att han inte kan sjunga. För det kan han (det måste finnas ett okej råmaterial för att auto-tune ska funka i studion). Sjunga BRA är en annan femma. Vissa fraser sitter fint, men ofta blir det lite småsurt – och det svider i mina känsliga öron. Anton, Anton, Anton – om du bara kunde sjunga skulle du kunnat gå hur långt som helst…

Melodi nummer 2. ”Songbird” med Ellen Benediktson.

Duktig tjej, verkligen. Fin sång, verkligen. Jag gillar Eva Cassidy, Katie Melua, Norah Jones och hela det gänget. Framför allt Cassidy-vibbar ger ”Songbird”. Blir jag till mig i trasorna? Nej. Så spännande är det inte. Jag menar, det är inte så att jag måste gå ner i spagat av upphetsning, men jag hade velat få en liten liten wow-känsla i alla fall. Men det det får jag inte.

Så tyvärr, Ellen. Kul att du gick till final, men längre än så tror jag inte att du går.

Melodi nummer 3. ”Blame it on the disco” med Alcazar.

Åh Alcazar…. Jag äääälskar Alcazar. Jag älskar Alcazar i Melodifestivalen i alla fall. Första gången Alcazar ställde upp i Melodifestivalen med ”Not a sinner, nor a saint” var jag på plats i Globen och hejade. Samma dag hade jag och min karl förlovat oss och vi krönte det hela med finalfest. Hela Globen hejade på Alcazar eftersom de var outstanding live. I rutan måste det ha sett annorlunda ut eftersom Fame vann med ”Give me your love”.

Till årets bidrag. Vid den första genomlyssningen gick tanken omedelbart till ”Stay the night”. Och visst finns det likheter. Men efter att ha lyssnat på båda låtarna känner jag ändå att de har sina egna identiter. De är inte tvillingar. Mer syskon med några års mellanrum. ”Blame it on the disco” är en riktig partylåt. En låt som man gärna stampar takten och gungar med rumpan till.

Är Alcazar relevanta 2014? Vem sjutton bryr sig? De bjuder på en svulstig discokaramell som det bara är att njuta av och suga lite fönöjsamt på. Och liveshowen är ju fantastiskt over the top. Glitter. Glamour. Pyroteknik. Gigantisk discokula. Coola moves. Vad mer kan man önska? Absolut ingenting!

Om Alcazar vinner i år, så blir jag absolut inte ledsen. Det finns med i min top-3, men jag har inte satt dem som vinnare. Vem hen är återkommer jag till i ett annat inlägg.

 

Annonser

Lämna gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s